Hem

#051 4:e Advent

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska Hans beslut eller spåra Hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara Hans rådgivare? Vem har skänkt Honom något som Han måste återgälda? Ty av Honom och genom Honom och till Honom är allting. Hans är härligheten i evighet, Amen.” Rom 11:33-36


Den första julen började verkligen inte så vidare muntert. Maria var höggravid med sitt första barn, säkert både rädd och överväldigad. Josef kände sannolikt allvarlig press på sig att vara både stark och en man med förmåga. Av alla tider på jorden hade nämligen Kejsaren fått för sig att räkna sin befolkning och det var bara att lyda och ta sig till Betlehem vare sig det var lägligt eller inte.

Nej, det står ingenstans i Skriften om att Maria satt på en åsna. Det är något som vi innerligt hoppas på fanns med i originalberättelsen. För det känns lite olidligt att tro att Maria var tvungen att gå de cirka 16 milen i sitt, om än välsignade, tillstånd. Det räcker alldeles tillräckligt att föreställa sig hur hon skumpade fram på en åsna över den steniga marken. En resa som hon utan tvivel aldrig skulle glömma av flera orsaker. Sen vet vi att staden var överfull med folk och att de till slut och äntligen hamnade i ett stall med diverse boskap. Utslut, som vi sa hemma när jag växte upp..


Ute i markerna i närheten satt några väderbitna herdar och halvsov i mörkret tills de utan förvarning blev bländade av ett starkt ljussken. Kanske inte så konstigt att ängeln behövde säga att de inte skulle vara rädda. Änglasång i all välmening, men jag skulle nog också bli lite skakis. De tre vise männen från öster fick åtminstone lite tid på sig att fundera på kamelerna, osagt huruvida bra det kändes då de följde “stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem”. Ja, så är det att vara hemma ändå.
Det är välbekant, tryggt förhoppningsvis och lugnt och skönt som Ferdinand sa under korkeken.


Vårt hem är av annat gudomligare slag. Ibland kan man undra i alla fall, om Gud verkligen har kontroll när man tittar på den här berättelsen sådär lite utifrån och sitt eget liv speciellt. Gud visste förstås allting in i minsta detalj i förväg och valde att låta människosonen börja sitt liv precis så här. Många intressanta predikningar och visdomsord belyser olika delar av Jesu födelse som Messias och det är inte ovanligt att det vardagliga får ett lätt gudomligt skimmer. Men för mig handlar det om att Gud vet vad Han gör mitt i det som faktiskt ser ganska eländigt ut.

Vi människor tycker ofta att vår logik är alldeles utmärkt förståndig och att vi förmodligen skulle lösa samtliga problem mycket bättre om Gud bara gjorde som vi sa handen på hjärtat.. Men, i allt är Han vis. Mest och bäst. Och vi får ödmjukt och med berört hjärta erkänna att “Mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.” Jes 55:8.


I allt gör Gud som Han vill. Stadigt låter Han livet ske under sitt öga. Genom våra svårigheter som vi ofta inte begriper och viktiga händelser som förändrar. Genom känslor och behov som är lika basala som den jord vi är kommen. Lika nära och kärleksfullt som Han omfamnade det både svåra och enkla den där första julen är vi i Hans hand. Vanligt folk inbjudna till det stora välsignade undret i Betlehem då en Kung blev född. “..min kraft fullkomnas i svaghet.” 2 Kor 12:9. Ja, så säger Han. När vi tar emot Honom kommer Han som medmänniska och Gud i ett.

Gud låt mig aldrig sluta att se Din hand i mitt liv. Hjälp mig att ta ett steg tillbaka så att jag alltid ser Din Härlighet. Amen.


God Jul och Frid på Er
/Kristin